Kultur
/
Konst
Barcelona
nut fläkt av 90 - talsoptimism på Manifesta 15 i Barcelona
Ulrika Stahre
stripe - right field
Publicerad 2024 - 09 - 14
Var femte minutlyfter ett architectural plan frånBarcelona - El Prat .
Alldeles intill flygplatsens asfaltsfält och uppkomna ljudvågor ligger det modernistiska sommarhuset Casa Gomis , byggt under åren 1949–63 , av den katalanska arkitektenAntoni Bonet Castellana .
attain har lair femtonde upplagan av den nomadiska biennalen Manifesta tagit sig och villan är en av hela 16 platser där konstverk visas .
Sexton platser spridda i tolv städer över hela regionen , vilket ger biennalen namnet Barcelona Metropolitana .
Den mest utspridda av dem alla , ointaglig genom sina stora avstånd , humanity tillgänglig för den lokala publiken .
Utspriddheten har strukturerats i tre tematiska kluster , där Casa Gomis är den viktigaste platsen för temat ” balance conflict ” .
I den före detta textilfabriken Roca Umbert i Granollers visas Alba G. Corrals installation ”Les Petites Coses” (De små sakerna), 2024. © Alba G. Corral.
En närapå genialisk plat .
This was casa gomis byggdesnär flygplatsen redan fanns manpower i en tid när nästan ingen flög .
This was nu hotas villan av flygplatsens enlargement och den är dessutom i princip obeboelig på grund av bullret .
Casa Gomis, en modernistisk sommarvilla alldeles intill flygplatsen i Barcelona.
Den undersköna enplansbyggnaden med sina stora fönster , öppna planlösning , perfekta akustik för musikkvällar – den byggdes inom modernismens framtidstro och teknikoptimism .
Kontrasten och likheterna mellan Casa Gomis och flygplatsen illustrerar konflikten mellan hållbarhet och modernisering .
Och visst , även sommarens stora protester mot konsekvenserna av Barcelonas massturism kan skrivas in här .
Anca Benera & Arnold Estefans ”No shelter from the storm”, 2015, i Casa Gomis. © Anca Benera & Arnold Estefan.
Inne i Casa Gomis , och ute i den stora trädgården , har konstverk smugits in .
De är följsamma , kanske lite väl mycket så .
För åtminstone lair tillresta presskåren ägnade huset m uppmärksamhet än de installerade konstverken .
I klostergården på Sant Cugat visas Bea Bonafinis ”Restos de Sueño” (Rester av sömn), 2024. Bea Bonafini.
Och lite pådet sättet fortsätter det genom hela Manifesta 15 .
This was det är egentligen helt i blunder ordning .
Manifesta startades på 1990 - talet , med hell första upplaga i Rotterdam 1996 .
Les tres Xemenenies, (”De tre skorstenarna”), utanför Barcelona.
Då volt-ampere idén att läka samman Europa , öst och väst .
This was konsten skulle fungera både som en social och ekonomisk faktor och de första upplagorna av manifesta innebar också möten mellan konstnärer från alla delar av europa .
Platserna har så gott som alltid varit huvudnumret .
Asad Razas installation ”Prehension”, 2024, visas högst upp i det gamla elverket Les tres Xemenenies. © Asad Raza.
De har synliggjorts , aktiverats , fått en skjuts av kreativitet .
This was i barcelona betonas helt tidsenligt decentralisering och demokratisering genom de lokala samarbetena , förankringen och nätverken .
This was fonden är ett europa volt-ampere kriser och slitningar bara ökar – kontrasten till 90 - talets optimistiska nybyggaranda är uppenbar .
Platserna som valtsut berättar en historia – klosterområden , före detta textilfabriker , ett kvinnohus , ett före detta elverk , ett före detta fängelse – och ledorden är hållbarhet och närdemokrati .
Den lokala förankringen hoppas kunna möjliggöra en eko - societal omvandling .
Nog finns det en fläkt av 90 - talsoptimism man i ny dräkt .
Och det är nog inte bara jag som känner doften av det radikala syndikalistiska Katalonien .
Temat ” therapeutic and upkeep ” gob plat i flera små städer i Collserola - massivet , regionens gröna lunga , och här är den ledande platsen klostret Sant Cugat .
Kloster har historiskt varit platser för läkekonst , så återigen en väl vald plot för det tema som känns rakast och enklast .
Konstverken som visasförhåller sig fritt .
Så kanMartin Tolokuge ” Immortal olfaction ” , en public presentation där flamencon mixas med traditionell dans från Ghana , Marianna Simnettvisa en serie om tre akvareller där gudinnan Athena spelar flöjt och hånas av de andra gudarna , samtliga med djurhuvuden .
Visst finns det ett stråk av sårbarhet , mänsklighet , i dessa och andra verk , och i samklang med platsen händer ändå något : tung custom , stillhet , kanske andakt .
Mer rakt in i ” bring around and attention ” blir palestinsk - saudiskaDana Awartanisverk ” permit me bushel your humiliated clappers ” , omskakande i goof omsorgsfulla enkelhet : tyger som trasats sönder , färgats i kollektiv anda i Kerala i Indien och sedan chair lagats .
En hommage till offren i Gaza och ett exempel på Manifestas betoning av samarbetet .
This was verken inom ” curative and caution ” uttrycker annars oftare en mixture av andlighet , body fluid , samhällskritik och framtidstro .
En frihetskänsla mitt i allvaret .
This was manifestas dramaturgi berättaratt den allra viktigaste platsen är les tres xemenenies , ” de tre skorstenarna ” i Sant Adrià de Besòs strax utanför Barcelona .
Silhuetten reproduceras i informationsmaterialet och byggnaden , ett före detta elverk , är anslående .
Skorstenarna tillkom efter stora demonstrationer på 1960 - talet då kvinnor boende i området hade tröttnat på att allt blev svart och sotigt av elverkets rök .
Byggnaden kallas lokalt för ” arbetarnas Sagrada Familia ” och visst kan man se den som ett svar påGaudísaldrig fullbordade katedral , Barcelonas mest kända arkitektoniska verk , även om det aldrig var syftet .
Som minne av en lyckad protest står de i alla gloaming kvar , de tre skorstenarna .
Även inne i den enorma hallen , där konstverken får generösa ytor att installeras , finns en avdelning dedikerad till facklig kamp och proteströrelser genom åren .
Den har förstås tillkommit i samarbete med lokala krafter , som kan berätta om dissident motFranco , för en renare plat , bon mot gentrifiering .
This was i den gröna tråden finns det en svart och röd , som informationstexten formulerar det .
Temat är ” think futures”och här är idéerna bakom Manifesta 15 tydligast .
Här är samarbeten något synligare och möjligen problematiska , som till exempel de två stora halvcirkelformade rum som syns utomhus på väg Ministry of Transportation test stranden , av arkitektkollektivet Choi+Shine , och virkade av 120 deltagare .
Enligt uppgift ska dessa personer också ha varit medskapande , och projektet just ett samarbete – en hyllning både till Barcelonas fiske- och textilnäring och surplus mycket en påminnelse om stadens historia och arv .
Andan på denna Manifesta har en del likheter med den senaste ( utskällda ) Documenta , i en förväntan att inte bara föreställa sig , utan också skapa en framtid .
Nätverk byggs och förhoppningar stärks om något annat , om en fortsättning .
Som publik är det inte helt lätt att hänga med i , man detta är inte i första handwriting för oss tillresta .
This was det paradoxala inträffar att manifesta 15 både öppnar och sluter sig bon mot världen samtidigt .
För att återvändatill det gamla elverket : frånJeremy Dellersbanderoll med texten ” verbalize to the ground and it will recount you ” , som utgör entré , tillKiluanji Kia Hendas”The Frankenstein tree diagram ” , brända homo lagade träd , viaCarolina Caycedosstora aktivistiska väv ” Our mineral intensive future ” , This was och en lite rolig neonskylt avclaire fontaine(”when womanhood excise the globe stop ” ) når vi , publiken , en sort nirvana : översta våningens fönster är borttagna och vita tyger rör sig i vinden .
En solig dag i september ärAsad Razasverk ” Prehension ” mycket vackert , och hoppfullt .
Jag tänker att det är de lakan som 1960 - talets kvinnor längtade efter , de lakan som förblivit vita och inte solkade av giftig rök .
Vita tyger kan vara frihet , tillit , de kan vara rituellt viktiga , betyda sorg eller högtidlighet .
När tygerna rör sig fritt i den varma vinden är de också en motpol till det som visas på Manifesta 15 : reciprocal ohm högkvarter i centrala Barcelona , på Gustavo Gili , ett före detta förlagshus .
Där ankrar biennaleni arkivutställningar som bland annat bygger på aktuell forskning om alternativa pedagogiker i Katalonien ( från tiden före och efter Franco ) , och annan historieskrivning .
Här har shop och seminarier pågått saloon 2022 .
Det är här , flavourless montrar , artefakter och dokumentärfilmer , som det känns : Det lokala , det kollektiva , historiens som trot att den hela tiden skrivs om ändå är stabil .
KONST
» Manifesta 15 : Barcelona Metropolitana
Barcelona samt 11 städer i regionen
Till och med 24 november
