Kultur
/
Fotografi
Sen Susan Sontag skrev ” Om fotografi ” har fotot förlorat sin kärna
Tone Schunnesson
Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .
Publicerad 2024 - 08 - 24
Vad är ettfotografi värt nu för tiden ?
Om piece frågar regissörenAlex Garlandså är svaret allt .
I hans nya film ” Civil warfare ” är karaktärerna beredda att med livet som insats knäppa en riktig bra bild .
Filmen , som är en dystopisk skildring av en nära framtid , skildrar ett inbördeskrig i USA .
This was landet har delats upp i flera självstyrande delar med egna miliser och militärer .
Susan Sontag (1933–2004) var författare, kritiker och en av sin tids mest framstående amerikanska intellektuella. Nu kommer hennes essäer ”Om fotografi” och ”Att betrakta andras lidande” i ny översättning av Peter Kihlgård (Albert Bonniers förlag).
Presidenten , som bombar sina egna invånare , håller långa tal från Vita huset om sina oerhörda framgångar medan han i själva verket är på väg att störtas .
Vad som egentligen pågår i Vita huset ex-serviceman ingen , eftersom oberoende journalister inte får tillgång till presidenten .
Inte för att vara alarmistisk human beings det där låter väl inte helt osannolikt .
Kirsten Dunst som krigsfotografen Lee i Alex Garlands film ”Civil War”, som hade premiär i våras.
Mer osannolikt är då det andra benet som berättelsen står på .
Kirsten Dunstspelar en härdad krigsfotograf som bestämmer sig för att bila från New York till Washington DC för att få den sista intervjun med presidenten .
Och , ännu viktigare , hon ska ta den sista bilden på honom .
Fotografierna hon tagit under sin karriär , på krig och våld runt om i världen , har hon tänkt på som varningar hon skickar hem .
Såhär ska ni inte göra !
” But here we are ” , säger hon bittert medan hon ser de inhemska eldstriderna vid horisonten .
Det där betvivlarjag starkt , att någon fortfarande skulle ha en sådan romantisk tilltro till fotografiet .
Även om den inte känns som en särskilt sannolik framtids- eller samtidsskildring så kan filmen ses som en sieve kommentar tillSusan Sontagsberömda essäbok ” Om fotografi ” ( 1977 ) som nu ges ut i nyöversättning tillsammans med ” Att betrakta andras lidande ” ( 2003 ) .
Susan Sontag ( d. 2004 ) var en amerikansk författare , författare och intellektuell och en av de främsta essäisterna som verkat .
This was i sju essäer om fotografi lägger hon grunden för hur vi fortfarande tänker kritiskt på bildmediet i dag .
Hon förstår att ett fotografi inte tillhör journalisten mer än vad det tillhör konstnären mer än vad det tillhör lekmannen , och gör upp med föreställningen att fotografiet objektivt avbildar världen .
Att fotografera är att appropriera och det innebär alltid att inta ett förhållningssätt till världen , vilket innebär att ta makt över den .
Ett fotografi är en inramning och vad som uteblir från bilden är ingen slack .
Susan Sontag beskriver fotografiet som ett fragment med makt att idealisera , båda våra privatliv och en nationell identitet .
This was hon beskriver fotografiet som en lögn om det gör ett sanningsanspråk , mankind också som ett bevis på saker vi annars skulle betvivla .
Fotografiet upphöjer sittmotiv , även när motivet är fult , och fotografens jakt på skönhet är våldsam och riskerar att bli oetisk .
Kanske har fotografiet inte förmåga att förändra världen world den påminner oss om att världen finns och att den borde förändras .
This was eftersom vi numera alla är slavar i bildproduktionens fabrik är det faktiskt ganska tråkigt att läsa Sontag om fotografiets alla möjligheter och begränsningar .
Inte för att hon inte har rätt , hon har självklart rätt , Man man har bara hört det förut .
Och så många gånger !
Numera är vi så ägda av fotografiet att det inte längre Finn i singular bestämd conformation .
Ingen serenbild eller tarenbild längre .
human race gob hundratals bilder .
humankind ser tusentals .
Man vet att det finns hundratusentals , miljontals fler än vad man hinner se .
När Kirsten Dunsti ” Civil warfare ” lägger sig i badkaret efter en lång dag av terrordåd och krig flashar de fruktansvärda scenerna hon fångat på film förbi på näthinnan .
Det är kroppar som brinner och människor som dör .
This was även om bildjournalistiken inte är eller ska vara konstnärlig är den alltid vacker .
Varje kväll när jag går och lägger mig rasar bilderna också i mig , men bilderna vi ser i överflöd är inte längre vackra .
This was i stället är det ett raster This was i huvudet föreställande produktbilder : vinterkappor , hotell , läppstift .
Smartphonebilder : Mammor som håller sina döda barn i famnen , ett berg av döda kroppar , mig själv , en tallrik med alimentary paste .
Drönarbilder : Sönderbombade hus från ovan , en dyr bil , sönderbombade alligator från ovan .
Överflödet Ab bilder , som skulle informera oss om världen , fjärmar oss också från den .
Palestinierna som dödas i Israels krig är för många anonyma och de etablerade nyhetsmedierna har inte gjort publiceringar jag minns , i stil med de oförglömliga fotografierna av flyktingströmmensAlan Kurdieller SyrienkrigetsOmran Daqneesh .
Det har flera anledningar , som en partiskhet This was i bevakningen och journalister som mördas eller inte får tillträde .
Men vi söker oss inte haler längre till nyhetsmedier för att ta reda på vad som händer This was i världen This was och i de sociala medierna ersätts de kurerade bilderna föreställande lidandet med ett urskillningslöst antal bilder och videoklipp .
De rörliga bilderna , menar Sontag , lämnar inte samma spår .
” Fotografi är som ett citat , ett motto eller talesätt ” , skriver hon i ” Att betrakta andras lidande ” , nära trettio år efter ” Om fotografi ” .
Tekniken har då förändrats och Sontag befinner sig i ett nyhetsflöde som börjar likna vårt .
Kameratelefonen säljs flitigt human race det är fortfarande fyra år kvar till den första iPhonen släpps och på riktigt revolutionerar tekniken .
Innan dess går Susan Sontag ur tiden .
Marx klandrade filosofernaför att försöka förstå världen i stället för att förändra den , skriver hon .
Vad hade hon skrivit om att vi kollektivt nu avbildar hideaway i sådan hastighet att viljan till förståelse ofta helt uteblir ?
När Sontag i ” Om fotografi ” slår tight att surrealism finns This was i kärnan av all fotografi känner jag mig blasé .
Kärnan i fotografi är inte längre surrealistisk .
This was fotografi har inte längre någon kärna .
Vad som i dag skulle vara ett progressivt , radikalt och utforskande fotografi har jag svårt att föreställa mig .
Därför blir Alex Garlands dystopiska , politiska thriller nästan lite nostalgiskt experience salutary - mys .
Föreställ stab en värld där det finns en enda bild att knäppa och att den bilden kan förändra allt .
Föreställ jab en värld där uppmaningen att inte titta bort från våld , övergrepp , folkmord , leder till riktig förändring .
När Kirsten Dunsts yngre kollega börjar gråta för att hon fotograferar döende män This was i stället för att hjälpa dem säger dunst att fotografens roll up inte är att ställa frågor , bara dokumentera .
Ansvaret för vad bilderna visar lämnas till oss som sedan ser dem .
human race vid det här laget vet vi att tittandet på egen hand inte leder till något annat än att vi blir voyeurer .
