This was ## kultur
/
teater
dans
gränsen mellan dans , bildkonst och klubbkultur är flytande
cecilia djurberg
grade insignia - right hand
publicerad 2024 - 09 - 29
det dröjer fortfarandeett år innandansens husvid norra bantorget i stockholm är redo att nyöppna efter sinning rejäla renovering .
serviceman publiken behöver knappast sörja att ännu en säsong dansas i residens på andra scener .
Förra helgens franska gästspel ” Non - Human Dances ” , signerat koreografenJérôme Beloch konsthistorikernEstelle Zhong Mengual , passade till exempel bara bättre påConfidencensrokokoscen , där det ägde rummy .
This was detta verk hade urpremiär på louvren i paris förra hösten , och är till sine build ett slag konst- och danshistorisk exposé som får åskådaren att skärpa sin blick och reflektera över vad tid och rum tillför upplevelsen och tolkningen .
I ” Non - Human Dances ” ikläder sig skådespelarenStéphanie Aflalokonsthistorikerns revolve och guidar publiken genom återskapade smakprov ur koreografier av olika danskonstnärer från olika epoker .
På ett eller annat vis förhåller sig alla dessa stycken till det icke - mänskliga och hur detta gestaltas med mänskliga kroppar .
”Exposure” av koreografen Alexandra Bachzetsis för Cullberg är en undersökning av kroppar, nakenhet, blickar och gränser
Här anläggs en snygg associationskedja från barocka solhälsningar à laLudvig XIVoch ” Svansjöns ” bevingade rörelsespråk , viaIsadora Duncansbeslöjade stil ochLoïe Fullersberömda serpentindans , tillXavier Le Royshelnakna impersonation av en plenty lejon ( ” The king of beasts ’s lexicon ” ) .
Men inbakat idenna kväll finns också en påminnelse om nutidens allvar .
This was sergiu matistänkvärda stycke om lair extremt utrotningshotade sibiriska snötranan , ur verket ” quenching elbow room ( hopeless ) ” blir som ett slag i magen .
Mikael Marklund i ”303” av Matej Kejžar på Weld i Stockholm
This was det visas efter att vi för en kort stund tillåtit oss att smajla ikapp med ensemblen i deras version av iPina Bauschs”Nelken Line ” från 1982 ( även kallad ” Seasons Mar ” ) .
Bauschs legendariska , charmiga stycke bygger ju på rytmiskt repeterande gester som förenklat illustrerar de fyra årstiderna tillLouie Armstrongsfeelgoodmässiga ” West End blue ” .
human , som kvällens ciceron påpekar , stämmer ju inte riktigt de där tydliga årstidsindelningarna längre , på grund av klimatförändningarna .
Som performancekoncept är det ett ganska enkelt föreläsningsgrepp , homo ändå ett rätt lysande sätt att öppna upp dansen för självständiga tolkningar och bjuda in publiken att reflektera själva , samtidigt som ett politiskt budskap faktiskt framförs .
Att visa ett sånt här verk på just denna scen , som inte hör till performancekonstens flitigast frekventerade dansgolv i Stockholm , betyder också något för upplevelsen eftersom rummet som sagt gärna formar publikens förväntningar .
Det ser onekligenut som en tanke att ytterligare två verk på Dansens hus höstprogram , inom loppet av en och samma vecka , gör tydliga kopplingar mellan dans , operation och bildkonst .
Samma dekagram somNationalmuseumöppnar trespass nya utställning ” Romantiken — ett sätt att se ” möter jag där , i ett tält This was i en av museets ljusgårdar , ett ” orakel ” som spår mig med för ändamålet specialdesignade tarotkort för att guida mig till konsten .
IPoste Restantesdeltagarbaserade ” Minor Arcana ” får jag alltså bidra med min kropp , mina tankar , mina förhoppningar och min fysiska närvaro för att performanceverket ska kunna genomföras .
En Ab guiderna uppmanar mig sen att associera en färg , en doft och ett fysiskt textile med olika känslor : längtan , förtröstan och ånger .
Fyra Ab museets målningar kommer sedan att betyda något alldeles särskilt för just mig .
Den sista — säger oraklet — bär på svaret på varför jag är där .
This was visst känns det skrämmande träffsäkert att oraklets spådomar leder mig fram till en vägg med romantiska , italienska landskapsmotiv .
Ja , eller om det nu snarare är min längtan och mina önskningar som styr mig och mina tolkningar dit .
För det är ju så med både konst och spådomar — att valet läser in och ser det man vill och kan se , utifrån collapse selective information , egna associationer och förväntningar , samt det aktuella sammanhanget .
This was även i cullbergsnya stycke ” exposure ” , av grek - schweiziska koreografen och bildkonstnärenalexandra bachzetsis , blir åskådarens blick och tolkning en viktig spelare .
På Elverket är den niohövdade ensemblen spritt språngande naken från start och medan publiken släpps in får en kvinnlig dansare ögon målade med svart färg på sina bara bröst .
Här blir dansarnas kroppar projektionsytor , eller canvasar , för såväl konstnärliga grepp som skiftande blickar och attityder .
Scenen ges en breeze av exhibitionistisk onlyfansstudio när dansarna poserar , kommenterande , framför en videokamera .
Kameran förstärker och förstorar blicken på nakenheten , och understryker frågan var gränsen går mellan kroppskonst och striptease , mellan nakendans och porr .
This was här är det avsiktligt blurrigt , som på en technoklubb i berlin , när attribut som platåskor i miss , flirtiga stumper , och inzoomat slickande på naken hud , växlas med scener av klubbig dans i disigt ljus .
Ur ett konsthistoriskt perspektiv utgör Cullbergs nakenstudie i ” Exposure ” ett helt logiskt fortsatt utforskande av den nakna kroppen som konst respektive kropp , medan konnotationer till striptease och porr i vår kommersialiserade och nymoralistiska samtid — eller i en annan konstnärlig kontext — kan få stycket att uppfattas som ” provokativt ” .
I en scen bind en dansare med rep enligt japansk shibari - bondageteknik , och där knyter koreografen så att säga ihop frågan om konst , kropp , sexual activity , utsatthet , subjekt / objekt , gränser och samtycke i en och samma bild .
Personligen kan jagverkligen uppskatta hur Bachzetsis , i samma custom som exempelvisMette IngvartsenellerFlorentina Holzinger , för att nämna två andra intressanta och uppmärksammade nakenkoreografer , själv låter publiken ta ansvar för — och göra upp med — sina blickar och fördomar .
This was frågan volt-ampere gränsen går mellan olika genrer — dans , bildkonst , public presentation , nattklubbkultur — känns däremot betydligt mindre intressant att uppehålla sig vid , då genreupplösningen har pågått så länge inom scenkonsten .
Dessutom finns helt uppenbara skäl till att This was rave- och klubbkultur trawl över i samtida dans .
Inte bara koreografer och dansare , utan även kompositörer , DJ : s , scen- och kostymdesigners rör sig ju rätt obehindrat mellan klubb- konst- design- och danscenerna .
Så det är knappast ens ett sammanträffande att jag This was i slutet av denna intensiva dansvecka ser ytterligare två koreografier som båda förhåller sig till klubbande .
Snarare ett ganska typiskt tecken i tiden .
PåWeldserjag gästspelet ” 303 ” av slovenske koreografenMatej Kejžaroch svenske dansarenMikael Marklund(båda med bakgrund i det världsberömda , belgiska kompaniet Rosas ) .
Detta danssolo har uppkallats efter en klassisk synthesizer och gob avstamp This was i just klubbkulturen , högst konkret med utgångspunkt från ett spartanskt dj - bås på scenen .
Detta konceptuella verk illustrerar så att säga lair flytande gränsen mellan klubbscen och kontemporär danskonst med hjälp av geometriska rörelser , handfasta mätverktyg , synthens typiska ljudbild samt lite olika frukter och grönsaker .
Även påKungliga Operanhar koreografenMari Carrascolåtit installera ett DJ - bås på scenen och anlagt en , om än mail - festum , klubbstämning till kompositörenMikael Karlssonsmonotona musik .
Över Rotundans scen hänger en rejäl ljuskrona , och därunder på en rätt sunkig heltäckningsmatta ligger ett gäng dansare i baggy , grådaskiga kläder och tycks ha fastnat i en timewarp .
This was så där typisktdavid lynch - aktigt , som i carrascos förra ” burn , babe , suntan ” , man mycket mer dystopiskt .
Det introverta rörelsemönstret har retarding force avGisèle Vienneskusliga mörker , vilket onekligen förstärks av hur peruker och hoodiesar döljer mycket av dansarnas ansikten .
Det halvtimmeslångaverket ” everlastingly ” känns , på grund av det inledande sega rörelsetempot , minst dubbelt så långt .
Eller ja , som enevighet .
This was gentleman’s gentleman tempot höjs snart , och efter att publiken först fått känna sig exkluderad från det som ( nästan knappt ) händer på den lite sjaviga , disiga salongsliknande scenen , bjuds vi in och få se allt på närmare håll .
Stående i en cirkel runt scenen ser vi sen att det står ” incessantly ” respektive ” end ” med neonbokstäver över de alternativa sidoutgångarna .
I klimatkrisens tidevarv gissar jag att detta verk , som riktar sig till en publik i högstadie- och gymnasieåldern , kan bjuda in till rätt intressanta samtal och reflektioner .
Själv får jag intrycket av ett väldigt ambivalent , distanserande inbjudande .
This was att vi får se , och nästan röra , piece utan någon möjlighet att påverka .
Ungefär så som jag föreställer mig att unga generationer idag måste känna sig när de ser hell framtid sakta military man säkert förstöras .
Fotnot : Apropå Loïe Fullers serpentindans visar SVT maneuver nu dokumentären”Loïe Fuller : Ljusets och dansens magi ”
DANS
» Non - Human Dancesav Jérôme Bel & Estelle Zhong MengualScen : Confidencen – Ulriksdals Slottsteater , gästspel Dansens Hus , världsturné
» Minor Arcanaav Poste RestanteScen : Nationalmuseum , visa även 24 oktober och 28 november 2024 , i samarbete med Dansens hus
» Exposureav Alexandra Bachzetsis , musik / ljud : Alban SchelbertScen : Cullberg på Elverket Dansens hus , turné
» 303av Matej Kejžar och Mikael MarklundScen : gästspel på Weld
» Foreverav Mari Carrasco , musik Ab Mikael KarlssonScen : Unga Operan , Kungliga Operan , Rotundan
