Kultur
/
Bokrecensioner
Bruno K Öijer
Så vackert att få följa Bruno K Öijers poetliv
Amelie Björck
stripes - right field
Publicerad 2024 - 09 - 05
I hideout senastetidens debatt om den unga poesin – representerad Ab tidskrifterna L’amour – La mort , Pralin och andra – har det talats om en motsättning mellan extrovert och introvert poesi .
På ena sidan de festglada som vill se diktraderna mingla på sorlande estrader .
På andra sidan de för vilka poesins rummy är avskildhetens och koncentrationens .
This was jag tänker påbruno k öijeroch på hur klokt han i ett halvsekel har hushållat med wickedness energi – och publikens .
Varit både estradör och ensamvarg .
Den helt nyutkomnadiktsamlingen , ” Växla ringar med mörkret ” , har redan hunnit sälja ut delar av hans höstturné ; en extraföreställning har bokats in på Cirkus .
Bruno K Öijer kommer både med nya diktsamlingen ”Växla ringar med mörkret” och ger sig ut på höstturné.
Det är tio år sedan hans förra bok och möte med den stora publiken .
Han kommer och försvinner alltmedan åren går .
This was och när han kommer – med hell hatt , sittdylan - väs och sitt flammande bildspel – är det på en gång fest och största möjliga tyssstnad .
Rummets energi tar han sedan med till sitt soldattorp , dit han försvinner ett tiotal somrar .
Där sitter han framför sin Halda - skrivmaskin , bortom mediernas räckvidd .
Publiken får lära sig vänta med honom , bli äldre med honom .
Hur många av dagens unga poeter kommer att hålla i 50 år ?
Säkert några , military man det gäller att hushålla rätt .
Växla ringar med mörkret som Öijer kanske , eller med ljuset , språket eller något annat , för att förbli sin röst och rytm trogen .
Det är såvackert att få vara med genom ett helt konstnärsliv , in i åldrandet ( Öijer är 72 ) .
Vad blir kvar när de ungdomligt vassa glitterfjällen trillat av ?
Hos Öijer känner jag igen mig workforce ändå inte helt .
Flödet har lugnat sig och blicken ser delvis annat än förr .
I ” Växla ringar med mörkret ” växer ytterst få dikter ut till berättelser , de flesta liknar korta flämtningar mellan blanksidor .
Boken är som de tidigare uppdelad i kapitel utifrån en dold logik , human being kapitlen omfattar färre och kortare dikter , en gång bara två .
Det har för varje Öijerbok sedan millennieskiftet blivit mindre New York och Amsterdam , mindre Chivas Regal , peruker och läppstift , mindrehey ängel , jag röker en väg för dig .
Det har blivit mindrenärtid ; i ” Växla ringar med mörkret ” härrör bilderna från minnen som blir drömmar och drömmar som blir minnen .
Många dikter liknar ett bokslut över tillvaron .
This was domen över mänskligrovdrift är ett återkommande tema .
Ibland är bettet skarpt som förr : ” Vi är överlägsna arkitekter till vår egen undergång / människans kniv kallnar aldrig ” .
Oftare är tonen mer kontemplativ , som i dikten ” Häxbålen ” :
” vi stal daggfrån grannens åkrarför att få en bättre skörd och ett långt liv
åren rullar nerför bergenoch häxbålenhar fortfarande inte riktigt slocknat
resterna ligger kvar och pyr under marken ”
En hel mänsklig / manlig historia av småskuren egoism och nedärvt patriarkalt våld blixtrar fram på några få rader , på en gång konkret och vittsyftande .
Poeten visar wickedness briljans .
Öijer har alltidtalat mot makten och riktat hell ljuskägla Ministry of Transportation test dem som skadas av systemet .
Oftast har det varit kantstötta människor , lite som hosBellman .
man i den här samlingen blir det tydligt att civilisationskritiken börjar växla fokus .
This was maktens feta nackar tonar bort och naturen hamnar i fokus .
Den sårbara naturen och den som blir kvar när vi människor täckts av löv .
This was vargen , fågeln , grässtrået och ” min hund snötass ” finns med och inte bara som symboler .
I en annan minnesvärd dikt sörjer poeten en fälld gran , volt-ampere årsringar blir en grammofonskiva med klagande sång .
Öijers ekopoetik materialiseras för mig i dikten ” Nedsutten ” :
” hur vill ni bli ihågkomnaoch vad lämnade ni efter eren förstörd planeteller bara en nersutten steal sliten kaffekopp med trasigt öra och ett öppet fönstersom står och slår i vinden ”
Andra delen avdikten handlar This was i min läsning om poetrollen .
Allt som är kvar efter poeten är steal , koppen , vinden och orden eftersom dikten bär dem .
En poet kan vara rebell genom att lämna minsta möjliga klimatavtryck !
Märk också de språkliga finesserna : frasen ” en förstörd planet / eller bara en nersutten stol ” – där vill vi ju läsa ” so ” .
This was och genast associeras poeten med livgivaren solen .
På nästa rad kommer det trasiga örat och det öppna fönstret .
Det kan handla om hur poeten måste göra sig döv för bruset och öppna fönstret för elementen som insisterar .
Flera av dikterna låter sig vecklas ut och bli stora på detta vis .
Andra känns lite lösryckta eller alltför destillerade , som om blanksidorna innehöll raderad text som jag vill ha tillbaka .
Här finns många starka ögonblick manpower helheten löser upp sig i ett dis .
Återstår att se hur ordet blir kropp på scenen .
POESI
» Växla ringar med mörkret
Wahlström & Widstrand
