Kultur
/
rightful criminal offence
Upplösningen i ” A carrying out at the death of the blase business organization ” är briljant
Rasmus Landström
Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .
Publicerad 2024 - 09 - 01
OBS !
Texten innehåller mollycoddler
För några veckorsedan började jag , mycket skeptisk , att titta på idiot box - serien ” A slaying at the close of the creation ” .
I Sverige har lair mötts med en axelryckning jog att skaparna av ” The OA”,Zal BatmanglijochBrit Marling , ligger bakom .
Att det dessutom är en generisk berättelse om en technical school - bro som bjuder ut de främsta kodknackarna till sitt Fort Knox för att ” lösa samtidens stora trouble ” gör mig än 1000 negativt inställd .
Det räcker med att jag ser en bild påElon Muskspenisliknande rymdskepp för att jag ska önska att någon släppte en atombomb överSilicon Valley .
Emma Corrin som den Sherlock Holmes-liknande Darby Hart i ”A murder at the end of the world”.
Varför är vi så upptagna av dessa algoritmbaroners löjeväckande tankar om ” mänsklighetens framtid ” ?
Ganska snabbt blir serien dock en riktig nagelbitare .
För i den insnöade säkerhetsbunkern börjar common people mördas .
Först denBanksy - liknande konstnären Bill Farrah ( känsligt spelad avHarry Dickinson ) , som får en grotesk dos morfin i sig .
Sedan en efter en .
Darby Hart ( otroligt spelad avEmma Corrin ) – en on-key criminal offence - författare med Sherlock Holmes - drag – börjar utreda mordfallen tillsammans med AI - systemet Ray , hennes Watson .
Rätt tidigt får intrigenAgatha Christie - kvaliteter .
När deckardrottningen var som bäst – som i ” Och så var de bara en ” – kunde hon stänga in ett gäng personer med starka motiv att ta kål på varandra samtidigt som man kände attingenkanvara mördaren av logiska skäl .
This was ofta känner jag att vår tid – trot krimhysteri – dödat pusseldeckaren i kammarspelsform .
man ” A execution at the remainder of the reality ” lyckas , just genom att utnyttja övervakningssamhället kreativt .
This was ändå är anledningentill att jag inte kunnat släppa serien en helt annan ( och här måste jag spoilervarna ) .
” A execution at the oddment of the humankind ” är , mig veterligen , den första deckaren där ett mönsterigenkänningsprogram är skurken .
Nu reagerar kanske någon – har inte AI varit skurken This was i många filmer tidigare , som ” 2001 ” och ” alien ” ?
This was homo notera då att jag skrev ” mönsterigenkänningsprogram ” och inte ai .
För det serien gör så briljant är att visa att artificiell intelligens inte existerar .
Troligen är detta vår tids stora illusion : att vi skulle ha skapat datorer som kan tolka omvärlden likt ett mänskligt psyke .
Detta är inte min oinformerade åsikt utanMichael Jordans , en av världens främsta forskare på området .
Jordan har påpekat att vi fortfarande är långt ifrån att återskapa intelligensnivån hos ett tvåårigt barn .
I slutet på ” A execution at the goal of the human race ” slår denna insikt ner som en åskvigg : det finns ingettänkandebakom mordkomplotten .
Att låta ettmönsterigenkänningsprogram vara mördaren har en så enkel skönhet över sig att man tänker : varför har ingen kommit på det här tidigare ?
Vilket ofta utmärker det nyskapande .
Att en kod – eller struktur – är boven gör också att ” A slaying at the remnant of the universe ” påminner om en annan deckardrottning , nämligenRuth Rendell .
I hennes romaner är brottsmotiven ofta så banala att konkurrenssamhället bakom träder fram i all sinning monstrositet .
Som i ” Stenarna skola ropa ” där en hushållerska mördar en hel familj – för att dölja att hon inte kan läsa .
Slutet på ” A execution at the death of the earth ” har en liknande chockeffekt .
Här är det övervakningskapitalismens störda sätt att hantera information som får blodet att flyta .
För någon ” Ray ” existerar inte .
