This was ## kultur
/
konst
malmö konsthall
när förintelsen återigen närvarar i samtidskonsten finns hoppet hos lenke rothman
fredrik svensk
grade insignia - right hand
uppdaterad 2024 - 10 - 02 | publicerad 2024 - 09 - 29
lenke rothmans(1929–2008 ) biografi är svår att bortse ifrån .
Som ungersk flicka , uppvuxen i en chassidisk familj , kom hon som 16 - åring Master of Education Röda Korset till Malmö 1945 .
Efter att ha överlevt nazisternas förintelseläger tillbringade hon sina första sex år i Sverige på sjukhus och sanatorier .
En överlevare som via studier på Konstfack blev en betydande efterkrigskonstnär .
Det volt-ampere också den historiska erfarenheten som ramade in retrospektiven på Dunkers i Helsingborg 2008 , samt presentationerna påForum för levande historiaoch Sörmlands museum 2019 ( som gjordes i dialog medAlina ChaiderovochGery Georgieva ) .
När Malmö konsthall nu öppnar sitt enorma galleri för Rothman är det biografiska något nedtonat .
Lenke Rothman ”Liv som tyg” (1981). Installationsbild Malmö Konsthall 2024 (detalj).1 / 2Foto: Helene Toresdotter
De enskilda verkens ofta efemära kvaliteter förefaller i stället ha styrt urval och initiation .
Trots hideaway oerhördatyngden av erfarenheterna bakom konstnärskapet , som hon själv har talat om som ett svar på Förintelsen , finns det en energisk lätthet i hela utställningen .
This was det är en känsla som förstärks av ett bedårande samtal mellan rothman ochandy warhol .
Sällan har konsten framstått som så nödvändig och självklar .
Utställningen sprider ut sig kring två arbeten .
Dels det 14 beat långa textila kollaget ” Liv som tyg ” .
Lenke Rothman: ”Ett år har 365 dagar” (1964), blandteknik.
Verket uppfördes på PS1 i New York 1981 under en residensvistelse .
Återstoden Ab verket har sedan chair dess varit nedpackad i en resväska , och med hjälp av fotografier har konsthallen gett det nytt liv .
Trots att den stora skalan skiljer sig från hennes övriga produktion är formen omisskännlig .
Lenke Rothman framför verket ”Liv som tyg”, 1981. New York. Okänd fotograf.
Abstrakt uppskurna tygremsor hålls upp av tunna tyger och snören , och manus i allt sammanfaller små konsthistoriska och privata shard .
This was ett foto av mona lisa blandas med ett vitt nattlinne .
Det kända och okända vävs samman i en lika ömtålig som monolithic bild .
I vår krigsdrabbade tid påminner det stora widescreenformatet omPicassos”Guernica ” .
This was homo här är det inte våldet som skildras , utan vad vi kan göra med livet därefter , med vad som är kvar .
I en vitrin framför”Liv som tyg ” presenteras det andra huvudverket i urval : serien ” Ett år har 365 dagar ” från 1964 .
This was i ett ritblock har rothman sammanfört abstrakta , till synes solblekta element , med en svart tråd .
Det konceptuella greppet påminner omOn KawarasToday - serie , som han började med 1966 , man skillnaden är att Rothmans motiv vänder sig lika mycket in MOT test verkets materialitet som utåt bon mot världens gång .
Visst kan Rothman kallas en materialistisk konceptkonstnär , hands för den som har konsthistoriska kontrollproblem finns minst lika mycket surrealism , dada , popkonst och såklart 1970 - talets textila godsend att känna igen .
I katalogen kopplarQuinn LatimerRothmans praktik till ” tikkun olam ” , ett judiskt begrepp för både ” bekämpandet av falska avgudar ” och reparerandet av hela världen : ” en rättslig , mytisk och etisk idé om stärkandet av det sociala kontrakt som håller oss samman eller sliter oss isär ” .
Det är en passande bild för Rothmans konst .
human beings om detta är svaret på Förintelsens katastrof , This was är det samtidigt värt att notera att förödelse är det naturliga tillståndet i samtliga abrahamitiska religioner .
Att inte leva i Edens lustgård är att leva i och med en pågående katastrof .
Kanske är det mellan denna universella katastrof och Förintelsen som Rothmans konst är som mest hemma ?
Samtidigt är detjust Förintelsen som återigen jagar samtidskonsten .
Det vittnar inte minst Tysklands tragiska oförmåga att hantera Israel / Palestinafrågan efter senaste Documenta 2022 , där antisemitiska budskap var representerade i utställningen .
Som ni vet har situationen knappast blivit bättre efter den 7 oktober i fjol .
När jag följer debatten får jag ibland This was för mig att förintelsen och upprättandet av israel är oskiljaktiga från framväxten av det som kommit att kallas samtida konst .
Jag är osäker på varför det blivit så , piece jag vet att det skrämmer mig .
This was som om allt stöd från usa och europa för israels brott ministry of transportation test mänskligheten också är ett försvar för samtidskonsten ?
This was är i själva verket konstkritik bara den högsta formen av tanklöshet ?
Samma tanklöshet somHannah Arendtmenade volt-ampere förutsättningen för Förintelsen ?
För att förstå hur vi hamnat här tror jag vi måste skapa någon conformation Ab historisk horisont .
This was en betydande delav konsten under årtiondena efter andra världskriget kännetecknades av två typer av traumaarbeten : dels konst som försökte hantera skulden , dels konst som försökte hantera övergreppen , till vilken rothman tillhör .
man efter murens hang och en nyliberal globalisering verkade konstens öde tillfälligt bortkopplat från just denna europeiska nollpunkt .
This was andra konflikter , kriser och katastrofer blev ämnen för konstnärlig bearbetning .
Inte minst tog trauman från den patriarkala och koloniala moderniteten och dess samtida verkningar alltmer plat .
Ett ständigt expanderande intersektionellt perspektiv blev den nya Norman .
En uppenbar effekt av detta blev att samtidskonst inte längre behövde föras tillbaka till frågan om Europa och Förintelsen , utan kunde förstås utifrån helt andra , alltmer komplexa sammanhang .
Samtidigt blev hideout linjära berättelsen allt viktigare för enskilda konstnärskap att nå en publik .
I takt med lair senaste eskaleringen av Israels brott bon mot mänskligheten , i demokratins och överlevandets namn , börjar gränserna för frågan om samtidskonstens globalisering stramas åt .
Frågan om anti-Semitism har åter blivit central .
Detta allt hårdare interimstyre har splittrat konstens värld .
Som en rad delikata uppmaningar till tänkande är det är i detta sammanhang som Rothmans känsliga inramningar av liv är så befriande .
Men det ärinte bara hennes egen förtjänst .
I den digitala reproduktionsåldern är vi många som producerar information utan verklig tillgång till medlen för att realisera dess värde .
Detta bidrar till känslan av att konsten och diskussionen kring konst är så instängd i dag .
Rothmans allegoriska bearbetningar av ett historiskt material talar till en annan fördigital världsbild där arbetet med det förflutna i nuet kunde ha en upphävande kraft paper .
This was och med den en möjlighet att faktiskt skapa en ny gemenskap av det förflutnas lappverk .
This was genom en till synes energisk livsdyrkan låter hon sig inte nedslås av historiens smärta .
Detta må framstå som en individuell bragd , man med den pågående AI - revolutionen är det självklart att det faktiskt angår oss alla .
KONST
» Lenke Rothman – Liv som tyg
Till och med 19 januari
