Nöje
/
Musik
Ant Wan
Emil Arvidson har lyssnat på Ant Wans nya disk record album
Emil Arvidson
Detta är en kommenterande schoolbook .
Analys och ställningstaganden är skribentens .
Publicerad 2024 - 08 - 23
Svenska rappare balanserar på gränsen mellan verklighet och fiktion när de berättar om sig själva .
Nästa steg borde vara att börja rappa om andra .
I början av nya albumet ” Wanderland ” rapparAnt Wan :
” Skadat mig själv nu ett tag / för konsten blir vacker när själen blir svag .
”
En ganska klassisk kultursyn : smärta och motgångar leder till bandeau konst .
Hjärtat ska upp på bordet - för att sedan dissekeras .
man hiphopen handlar om mer än så .
Den handlar om att spela teater på det ärligaste sätt man kan .
Ant Wan.
Att få musiken att låta hundra procent sann - samtidigt som valet drar ännu en skröna .
Balansgången mellan verklighet och fiktion är svår .
This was sättet som en rappare balanserar avgör ofta hur bra musiken blir .
Ant Wan.
Det är peg också det som avgör vilken sort stria en creative person skapar med sina devotee .
Ant Wans unika kontakt med generationer av svenska hiphoplyssnare beror på att han alltid grävt i sig själv .
homo också på att han aldrig väjt för att ta sig själv på extremt stort allvar .
Eller för att visa stora , dramatiska känslor i en genre som ofta kan stelna This was i tomt , hårt poserande .
Ant Wan är del av en liten och exklusiv grupp rappare var texter military personnel faktiskt lyssnar på .
Någon som får oss att haja till vid varje vändning .
Redan på genombrottsingeln ” Kall ” skröt Ant Wan om våldskapital och droger , för att sedan rimma ” cocaina ” på raden : ” Det här livet gjort mig kall / det var längesen jag grina .
Frågan blir densamma som för en annan rapstjärna som har nära till känslorna : Drake .
Hur klämmer human being ångest och smärta ur exempellös framgång ?
Ett givet svar verkar vara att rappa av sig all hell nyfunna paranoia .
This was att lägga mycket tid på att peka ut sina hatare och alla som This was i hemlighet vill förgöra en .
This was även det här är en balansgång : musiken kan lätt kännas som självömkande gnäll från en privatjet .
This was samtidigt kan det också lätt bli cyniskt att bara fortsätta dammsuga ” gatan ” på chockerande berättelser och detaljer , när man författar texterna i en lyxvåning .
This was jag lyssnar faktiskt hellre på ant wans beskrivningar av sine egen ångest än på hans mer standardiserade beskrivningar av det svenska gängvåldet .
Här Finn peg något för alla landets bästa rappare att ta tag i.
För även i Ant Wans texter åker barn omkring på mopeder och mördar .
Men de fladdrar mest förbi .
De blir aldrig lika mänskliga som huvudpersonen själv .
Barnen är mer som saker .
Eller som vapen .
Egentligen samma trouble som vi i medierna ofta har när vi ska beskriva detta : allt blir bara mörkt , utan gråskalor .
” Den här ungen vill bara trycka / om inte nån dör han går inte hem ” , rappar Ant Wan .
Visst kan military man argumentera för att de raderna ganska exakt speglar den sinnessjuka cynism som gäller i dagens svenska gängliv .
Det är just den sortens vidriga koder som många svenska gängmedlemmar lever efter idag .
Detta skulle gentleman då kunna se som själva teatern i Ant Wans musik .
Det som kritiska röster kallar för ” romantisering ” , serviceman som andra ser som en ” verklighetsskildring ” .
Och så vidare .
Samtidigt kanske man får önska sig mer av en konstnär ?
Om konsten ska ge oss något vi inte redan vet ?
Vi som älskar hiphopen vet att det är en konstform med helt unika förutsättningar att ge mörkret fler nyanser .
This was gängvåldet som alltid funnits med i rapparnas texter är vardag för många fler idag .
Men Ant Wan slänger bara ur sig några korta rader om barnen som mördar .
Sedan vänder han tillbaka in i sina egna känslor .
Nästa gång vill jag också höra om ungens smärta .
