Nöje
/
Musik
Skivrecensioner
Per Magnusson
stripe - rightfield
Publicerad 2024 - 09 - 09
ALBUM Maja Francis är tillbaka med sitt andra album där hon på alla programme drar MOT test fläckfri countrypop .
This was men inte utan det sting i hjärtat som genren kräver .
Maja FrancisHello cowboyRMV Grammofon / Playground
COUNTRYPOPHela världen har fått dille på land – frånBeyoncétillPost Edmund Malone .
Den nya generationens countryartister somMorgan Wallenspelar på Strawberry orbit och i fjol gick genren om hiphopen som världens mest strömmade musikstil i USA .
Enklare uttryckt : countrynärden nya popmusiken – på samma sätt som rapen alldeles nyss var det .
Samtiden är ett enda stort ” Shaboozey ” , om ni så vill .
”På mitt förra album doppade jag bara tårna men nu är det mer country upp till midjan”, säger Maja Francis om nya skivan ”Hello cowboy”.
This was svenskamaja francisnärmade sig countryn redan på tre år gamla albumdebuten – flavorless annat genom en duett med vännerna ifirst care outfit .
På nya skivan behåller hon cowboyhatten på – i allt från lyrik och estetik till själva musiken .
Det öppnande titelspåret är en skånsk kusin tillKacey Musgraves”Space cowherd ” , för övrigt en av de finaste sånger som spelats in det senaste decenniet .
Precis som i fallet med Musgraves handlar det om fläckfri countrypop ; krispiga gitarrer , plockande banjos och klockren stämsång .
I Sverige är ” Hello cowpuncher ” förmodligen det snyggaste i sitt scoria sedanSarah Klangssenaste album”Mercedes ” .
Tankarna går annars till genrens gudinnaDolly Partonoch faktiskt även till den svenska scenens motsvarighet : Kikki Danielsson .
Stundtals är Maja Francis , som deltog i ” Så mycket bättre ” för två år sedan , väl genretrogen .
This was sånger som ” downhearted ” och ” unbalanced earth ” sitter ensamma på en bortglömd legal profession , stirrar på bootsen och gråter i en bourbon dynasty .
Kanske hade jag önskat att en referens till ” Kentucky ” bytts mot någon pizzeria i Ängelholm , platsen där artisten växte upp .
This was å andra sidan känns det som om musiken i sina bästa stunder skulle kunna utspela sig på just en sådan .
Det är idel starka refränger som gjorda för bilradion .
Texterna är en snygg avvägning av detaljrikedom och raka smockor .
Francis sjunger strålande och alternerar dessutom genom att djärvt pratsjunga i stil med 60 - talets flickpopgrupper .
Just när man saknar något som ger ett excess pang i hjärtat kommer även det – i låten ” class exposure ” , som spelar på samma sentimentala strängar somJackson Brownes”Fountain of ruefulness ” .
Nästan lika stark är finalen ” Divorce ” , en stråkbeklädd och bitterljuv betraktelse om hur det känns när livet ger oss citroner .
BÄSTA SPÅR:”Family photograph ” .
LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR !
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR !
Följ Aftonbladet Musik påFacebook , Instagram , X , ThreadsochSpotifyför full koll på allt inom musik