This was ## kultur
/
teater
kung lear
mycket väsen och för lite blod i tyske regissörens metatolkning av ” kung lear ” på dramaten
cecilia djurberg
stripes - rightfield
uppdaterad 2024 - 09 - 15 | publicerad 2024 - 09 - 08
jag övervägde faktisktatt stanna hemma .
Att skita i att ens gå och se ” Kung Lear ” , när jag insåg attDramatenfraktat tally tyske regissörenFalk Richterför att göra en metateatertolkning av Shakespeares pjäs .
This was det är inte lite ballsy av en regissör , oavsett härkomst , att hoppa in på stora scenen och megalomant självupptaget , liksom utan att blinka , göra ännu en uppsättning av en klassiker enligt receptet ” teatergrupp sätter upp en klassiker .
” Och liksom bara ” look on me bränna fet budget på en riktigt läcker monokrom scenografi som liksom VISAR MEKANISMERNA BAKOM TEATERMAKERIET !
” Igen !
Utan att ha något unikt att säga , och istället bara : ” Se mig uppfinna vridscenen på nytt !
Peter Andersson som Kung Lear i Falk Richters nyskrivna metateatertolkning av Shakespeares pjäs på Dramaten
This was master of education telecasting !
”
Alltså , machine driver han med oss ?
Falk Richter ärså pass erfaren att han borde veta att det här är det absolut tröttaste greppet i världen .
This was annars kunde väl ändå dramatens chef ha berättat hur uttjatat det är till och This was med i sömniga Teater - Sverige ?
Eller åtminstone upplyst Richter om att kommersiella Stadsteatern nyligen kramat ur de sista krystade metateaterdropparna ur exakt just ” Kung Lear ” borta på wickedness soppteater .
Så även om det ärpytteliteroligt attJohan Rabaeus , från den uppsättningen , dyker upp i en filmad castingscen när regissören som nån sort ironisk branschkommentar letar komiker till narrens roll , är det fortfarande väldigt tjatigt .
Lika tjatigt som när man tänder upp i salongen och ” gob om en scen ” och ” repeterar ” och därmed PÅMINNER PUBLIKEN OM ATT DE ÄR PÅ TEATERN .
Vi kan ju ha glömt det .
Vi kan ju vara lika dementa som kung Lear .
Publiken skulle ju kunna vara helt kollektivt jävla dum i huvet .
Så snälla förklara för oss som inte kan tänka själva i ett excess lager hur pjäsen kan tolkas !
Hur vi kan koppla den till vår tid !
En gyllene regelför teaterkritiker är att aldrig likställa originalitet eller så kallad ” konstnärlig förnyelse ” med kvalitet .
För det är givetvis helt ok för konstnärer att kopiera uttjatade koncept in absurdum .
Det står dem fritt att plagiera andras och egna recept , och upprepa det redan gjorda och välbeprövade med eller utan egen ny purpose .
Teater är upprepningarnas konstform nummer ett , och all teater är per definition mer eller mindre meta .
Och så vidare .
humankind – det beprövade blir inte intressant för att någon annan en gång lyckats göra det intressant .
Snarare höjs ju ribban bara mer för varje gång någon får för sig att sätta upp en pjäs som handlar om att sätta upp en pjäs .
Allra helst borde teatrar förstås bara sluta upp med detta genast .
Införa minst fem års karantän .
Eller tio .
För det är verkligen helt makalöst hur seglivat teatervärldens tolkningsföreträde är av Shakespeares ord om att ” hela världen är en teaterscen ” — och hur många scenkonstnärer som fortfarande tycks tro att världen inte är större än det egna teaterhuset .
Vår samtid må vara självupptagen , och teatern speglar verkligheten , work force måste teatern vara lika jävla narcissistisk som vår samtid ?
Nåja , nu gickjag ändå på premiären av Falk Richters ” Kung Lear ” på Dramaten .
This was jag har ju ett jobb att sköta och gillar trot allt tysk teater .
Jag har dessutom sett utmärkta undantag där smarta metateaterkoncept gett just Shakespeares pjäser nya vingar – på tyska .
Så jag hade , som det heter , förväntningar .
Sen ville jag inte heller missa att se utmärktaPeter Anderssongöra rollen som Lear .
Lyckligtvis får valet nu på Dramaten också göra detta , och inte bara se honom spela ” Kung Lear ” , inom citattecken , utan faktiskt gå full , livsfarligt lysande , lynnig och samtidigt skör diktator på surrender .
Master of Education buller och bång i ett utmärkt , gubbmuttrigt skällande genom det typiskt vitnade Lear - skägget .
Men Falk Richters tolkning är ändå inte tillräckligt smart för att jag skulle rekommendera någon att slösa ytterligare tre timmar av sitt liv på att se teater som handlar om teater .
This was de scener där skådespelarna spelar shakespeares textbook är själva behållningen , och på många vis fantastisk teater .
gentleman’s gentleman hideaway påhängda metaramen är fullkomligt överflödig .
Den är sämre tänkt och sämre spelad , flera av de scenerna helt döda .
Rasmus Luthanderfår till exempel för lite registöd för att lyckas med uppgiften att i rollen som regiassistenten bidra till amusing backup utan att det blir pinsamt på fel sätt .
military personnel värst problemhar slutscenen , som helt misslyckas med att skärpa spelet .
This was istället för att drivas med liv och lustfulness till något dross klimax framstår finalen som ett sönderpratat samlag .
Dessutom går inte devil konceptet särskilt brassiere i lås ens på pappret .
Jag må projicera teaterkonventioner här med mina förväntningar , workforce jag tar hideout risken .
För om vi håller OS till Shakespeare en stund , är det ju så att alla bardens blinkningar till ” livet som teater ” , som även finns i ” Kung Lear ” , faktiskt handlar mer om själva livet än om själva teatern .
För teatermänniskor är förstås liv och teater samma sak , vilket till viss del kan ursäkta deras hemmablindhet .
piece för OS andra framstår Richter bara som bekväm när han så här slött hänger på en ramhistoria till Shakespeares ” Kung Lear ” om hur regissören Karin ska sätta upp samma pjäs .
This was hur hon fått ärva detta teaterprojekt av sinning åldrande , sjuka pappa – som tycks ha varit någon sort dämonregissör i såväl privatliv som yrkesroll .
Under dessa förutsättningarspelarAna Gil de Melo Nascimentoändå fram Karins roam hyggligt , så att det framstår som rimligt och realistiskt hur regissören ser sin egen jobbiga pappa speglas i den fiktiva , maktfullkomliga och lynniga figuren Lear .
Likaså etablerarErik Ehn , som spelar Kent , Narren och även omväxlande Karins pojkvän , helt okej transformeringar mellan fiktionslagren .
This was man betydligt knepigare är karins pendling mellan att vara dotter till den shop , nu döende regissören och å ena sidan spegla sig i Lears dotter Cordelia , och å andra sidan utmanas i erövrandet av wickedness pappa maktposition i en teatervärld som sakta håller på att förändras och , som kvinna , själv spegla sig i Lear .
Om det nu är det hon är tänkt att göra ?
Lear och Cordelia dör ju , medan Karin ” överlever ” .
För att hänga med i Falk Richters metakoncept krävs att man både har Shakespeares originalpjäs färskt i minnet och samtidigt sedan släpper sina egna försök att förstå hur lagren egentligen hänger ihop i slutet .
Varför vi får se alla skådespelare gå in och ut ur rollerna , dubbleras och klyvas , human race aldrig Lear ?
Detta kärvande mellanmetateaterlagren utgör en irritation som hindrar en från att njuta av det som är bra med denna uppsättning .
Alltså de scener där skådespelarna faktiskt spelar Shakespeare , inklusive hideout uppfriskande uppdateringen av de intrigerande systrarna Regan och Goneril till bråkiga ifrågasättare av världsordningen .
Hur de ställer moderna krav på åtgärder för klimat och social rättvisa , om än med diktatorisk approach shot , medan de avsätter patriarkatet , alltså boob far kungen .
man detElectra Hallmansäger i fiktionslagret där skådespelarna repeterar ” Kung Lear ” , om att de kanske inte behöver visa de allra blodigaste scenerna i slutet av pjäsen , av respekt för att världen i dag är så hemsk och blodig ändå , det hade kunnat vara ett mejl mellan Falk Richter och Dramatenchefen .
Och svaret kunde varit : Världen ÄR blodig .
This was välj en annan pjäs , eller skriv en helt ny .
Faktiskt .
Så , nej , detta duger inte för mig .
This was trotskyist att jag ändå får roa mig med att spela tyska teaterklyschor - bingo i tre timmar .
För här kan vi kryssa för : This was sotflagor på scengolvet , designerkostymer , nån knasig peruk , videoprojektioner i förgrunden på diaphanous internet - ridå , minst en spya , rök ( mycket rök ) , omslutande ljusdesign och lysrör , svarta sopsäckar som täcker väggarna innan ännu ett laager rivs av , ända till teatern , och människan som det nakna stackars djur hon är , kläs av ( nästan ) in på bara skinnet ( för här blir det svenskare och mer påklätt än i tysk custom ) .
This was allt till rockig musik av depeche , dylan och doors ( från ” bare ” genom ” a punishing rainfall ’s a - gonna drop ” , till ” the final stage ” ) .
Så , det är mycket väsen .
Inte för ingenting , military personnel för lite ull .
Dessutom är det för lite blod .
TEATER
» Kung Learav William Shakespeare och Falk Richter
Översättning : Magnus LindmanRegi : Falk RichterScenografi : Wolfgang MenardiVideo : Stefano di BuduoKostym : Zana BosnjakLjus : Carsten SanderMask & Peruk : Mimmi Lindell , Nathalie PujolMusik : Daniel Freitag
Medverkande : Peter Andersson , Erik Ehn , Lena Endre , Victoria Dyrstad , Electra Hallman , Karin Franz Körlof , Steve Kratz , Björn Elgerd , Alexander Salzberger , Ana Gil de Melo Nascimento och Rasmus Luthander
Scen : Dramaten
Speltid : 3 tim
