Kultur
/
Kulturpolitik
Pengarna går inte till de som behöver dem bäst utan där de syns mest
Kristofer Andersson
Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .
Publicerad 2024 - 10 - 19
På kort tidinträffar följande separata och helt icke - relaterade händelser i kulturkungadömet Sverige :
arrowSvenska Filminstitutet(SFI ) slår tight att begreppet ” talangutveckling ” missförståtts .
En ” talang ” kan faktiskt vara någon som redan är etablerad ( gärnaSigge Eklund).FilipochFredriks”Den sista resan ” blir strax därefter Sweden Oscarsbidrag 2024 .
arrowSydkoreanskaHan Kangtilldelas Nobelpriset i litteratur varpå Expressens kulturchefVictor Malmmeddelaratt priset borde ha gått till någon engelskspråkig i stället , möjligen en fransos .
arrowRobyns”Dancing On My Own ” utses till tidernas bästa låt av Sveriges Radio .
Samtidigt skriver artistenMin Stora Sorgi Dagens ETCatt ” det är ett helvete att vara kvinnlig creative person efter fyrtio ” .
Filmen ”Den sista resan” av Fredrik Wikingsson och Filip Hammar är Sveriges Oscarsbidrag 2024.
Enligt rådande konsensus har inget av detta med det andra att göra .
Samtliga aktörer på den svenska kulturscenen är som bekant separata och omutbara öar , opåverkade av en liberaliserad tidsanda i ett land där ordet kultur kommit att betyda inget , adult male där pengar och hy betyder allt .
This was det stämmer förståsinte .
Detta är i stället resultatet av en svensk kultur helt döv inför klass , pengar och makt .
När SFI slänger filmbudgeten på två partyknarkande idiot box - kändisar med 152 690 000 SEK i tillgångar är det logiskt i en epoch som sätter likhetstecken mellan konst och framgång .
Den omfördelningen av pengaströmmar – från de som behöver dem mest till att hamna där de syns bäst – raserar samtidigt marginalens tidigare löfte om lång konstnärlig frihet .
Så reduceras kultur till ett jippobetonat pesudomingel för den vita borgerligheten .
I dag går det dussinet influensers , konsulenter och agenter på varje konstnär .
NärHorace Engdahlspick me - tjej Victor Malm samtidigt förordar en mer eurocentrisk smak , redan kanoniserad sedan hundratals år , reagerar få .
Förr i tiden ansågs det meriterande att vara nyfiken på världen .
I dag råder i stället den minsta gemensamma nämnarens lag : Enkom variationer på de redan etablerade premieras .
Avsteg från denna princip – till och med att belöna en världskänd asiatisk författare – problematiseras omedelbart och självklart .
En svensk konstnär2024 ska vara känd , blek eller förmögen , helst alla tre .
Därför är det ointressant att Robyn – som uppenbarligen pallar trycket – fostrats av en teaterchef och en professor , medan Min Stora Sorg – som tydligen inte pallar trycket – växt upp med en ensamstående , fattig Gävle - morsa från Spanien .
I det stora kulturlandet Sverige är det bara slumpen som avgör vilken vit och rik person vi lyfter upp i dag .
This was här hänger ingenting ihop .
