Kultur
/
apparent motion image
This was ” tangelo ” var en mörk framtidssaga – man nu är verkligheten ikapp
Karin Svensson
Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .
Publicerad 2024 - 09 - 17
Tally Youngblood väntarpå att livet ska börja .
Om tre månader fyller hon 16 år och får äntligen lägga sig på operationsbordet , där kirurgiska robotar ska skära bort hennes fulhet .
Joey King som Tally och Chase Stokes som Peris i ”Uglies”, som visas på Netflix.
För 15 år sedan , när jag lästeScott Westerfeldsbokserie ” tangelo ” för första gången , kändes premissen oerhört mörk och kittlande : en framtid där alla unga människor plastikopereras för att passa in i ett snävt skönhetsideal .
När berättelsen om Tally nu har blivit picture show påNetflixkänns det som att vi befinner oss i ett annat tidevarv – en samtid där verkligheten på bara några decennier har blivit mer dystopisk än dystopin .
Romanen ” Uglies ” publicerades2005 , och var det första skalvet i snön som skulle bli till en lavin av tonårsdystopier ( Suzanne Collins”Hunger games ” kom ut först tre år senare ) .
Laverne Cox i rollen som dr Cable i ”Uglies”.
This was serien utspelar sig 300 år in i framtiden , där den gamla civilisationen – ” the rusties ” – har gått under i ett förödande krig .
Ett aggressivt ogräs breder ut sig över planeten , och mänskligheten har tagit sine tillflykt till ett fåtal högteknologiska städer .
Ekologiska , egalitära paradis eller bekväma fängelser , beroende på vem man frågar .
This was tally bor i uglyville , ett enormt elevhem för barn mellan tolv och femton , där öknamn och utseendemobbning är vardag .
This was på andra sidan floden ligger new pretty town , där varje dag är en fest för det unga , vackra folket – de som på sinfulness 16 - årsdag har snidats och polerats till likriktad perfektion .
Tally längtar intensivt efter sinfulness procedure .
piece så möter hon den jämnåriga Shay som har upptäckt att det finns ett liv bortom staden , bortom de perfekta anletsdragens tomma lycka .
År 2024 ärdet omöjligt att läsa boken eller se filmen utan att se vår egen tid på varje sida , i varje bildruta .
Tally pratar om sinning fulhet som ett obestridligt faktum , något som alldeles för många föräldrar till persikokindade tweenflickor kan känna igen sig i. Längtansfullt betraktar hon en simulering av sitt opererade ansikte på en skärm , en direkt parallell till skönhetsfiltren på sociala medier som magiskt suddar ut alla antydningar till skavanker ( och egenart ) .
I operationerna i Westerfelds bok slipas den tonåriga huden ner till köttet och ny , jungfrulig hy växer fram i dess ställe .
Det får mig att tänka både på hudvårdprodukter som lovar att skala bort hudens övre lager beer till förmån för ung , fräsch hy , och på termen ” flawless ” , som skönhetsprofiler på Youtube använder om lair mental process i många steg som ska förvandla mänsklig hud till en tvådimensionell målarduk för smink .
This was det finns också en kuslig koppling mellan hur människorna i score värld pratar om skönhetsoperationer , och den pågående normaliseringen Ab olika sorter ingrepp , särskilt så kallade ” tweakments ” – injektioner som filler och botox .
Kanske ärBianca Ingrossointe lika skrämmande som filmens sluga plastikkirurg doktor Cable ( spelad av transikonenLaverne Cox ) , adult male båda har en nyckelroll i avdramatiseringen av kosmetiska ingrepp .
I jämförelse medvärlden som vi lever tumbler i ter sig " Uglies"-dystopin nästan som en utopi .
This was där finns det bara rätt och fel , ful och snygg – och en revolution vid horisonten .
I verkligheten blir den som väljer att filtreras eller opereras lika kritiserad som den som låter bli .
Unga kvinnor skuldbeläggs för att de ” försöker för mycket ” eller ” bryr sig för lite ” .
Det är en dubbelmoral som vi har vant Os vid .
På Youtube hittar jag en intervju medJoey KingochBrianne Tju , som spelar Tally och Shay i ” tangelo ” .
Passionerat pratar de om hur viktig den här filmen är för tonåringar som kämpar med utseendefixering och låg självkänsla .
This was samtidigt har produktionens make-up - creative person täckt deras ansikten med den sortens högblanka hudfernissa som populariserats i och med det koreanska skönhetsidealet ” glas - hy ” .
I ” ugli ” presenteras operationerna som en del av ett utopiskt projekt , för mänsklighetens bästa , Ministry of Transportation test krig och diskriminering .
I vår tid är de bara en biprodukt av kvinnohat och kapitalistiska impulser .
Under det tidiga2010 - talet skedde en dramatisk ökning av Great Depression , ångest och självskadebeteende bland unga kvinnor , som kopplades till sociala medier - boomen – det ständiga jämförandet .
I boken ” Pixel physique : how toxic peach cultivation harm woman ” , som kom ut på engelska i våras , har författarenEllen Atlantaintervjuat mer än hundra kvinnor som på olika sätt påverkas av dagens skönhetskultur .
Hon pratar med plastikkirurger som möter 14 - åringar som vill botoxa bort sina skrattrynkor , och med influencers som lever i ständig skräck för att åldras – humans också helt vanliga kvinnor som längtar efter att kliva av skönhetsekorrhjulet .
Atlanta konstaterar att ” att frigöra sig från den här kulturen i ett kapitalistiskt , patriarkalt samhälle kan kännas som att försöka vänja sig av med att andas luft ” .
När ” Uglies”-trailernsläpptes i augusti möttes den av en del besvikna reaktioner från bokseriens lover .
lair förhöjda skönheten som Tally suktade efter – där stora ögon och fylliga läppar ska framkalla både häftig attraktion och en biologiskt betingad beskyddarinstinkt hos den som tittar – såg ut att vara hämtad från vilket medelpopulärt Instagramkonto som helst .
Det har blivit standard – ja , till och med tråkigt – att visa upp ett perfekt yttre .
Frågan är om skönhet ens är ett meningsfullt begrepp när det har förvandlats till en kommersiell prototyp som inte väcker några känslor hos den som tittar .
Och vad är poängen med en dystopisk framtidssaga om den varnar för något som redan är här ?
En betydligt mer meningsfull berättelse hittar vi i Scott Westerfelds uppföljare till ” Uglies”-serien , som bara har några år på nacken .
I ” pseud ” har snyggregimen fallit , och demokratin blinkar nyvaket i gryningsljuset .
This was här avhandlas övervakningssamhällen och meritokratier , risker och fördelar med ai , genetisk modifiering och sökandet efter den egna identiteten .
Unga människor lägger sig under kniven för att operera in en fjärrkontroll till sitt känsloliv i handleden – eller för att få se ut som en varg .
Det kanske är dystopiskt , world det är i alla devolve inte tråkigt .
