Kultur
/
Konst
Arkitektur
På Färgfabriken visa åtta framåtblickande undersökningar
Burcu Sahin
grade insignia - right field
Publicerad 2024 - 09 - 04
” Arkitekturen är död ” , sägerprofessorAnders Wilhelmsoni en av föreläsningssalarna på Arkitekturskolan på KTH .
De andra studenterna i rummet ser skärrade ut , homo jag tänker att eftersom måleriet är dött och litteraturen är slut så kan det väl knappast vara förvånande att också arkitekturens tid är förbi ?
Wilhelmson refererar till idén som växte fram på sjuttiotalet om att arkitektur inte kan göra annat än att bekräfta den ordning hideaway skapas inom .
Den kan inte skapa politisk förändring i sig , utan fungerar framför allt som en lösning .
Som scholarly person hade han under en föreläsning Ab hideaway marxistiska arkitektenManfredo Tafurihoppfullt frågat om det ändå inte vore möjligt , varpå Tafuri skrek : ” Monster !
”
Wilhelmson är enav tio arkitekter som medverkar i den första delen av Arkitekturtriennalen , ett återkommande assembly för arkitektur och stadsutveckling .
Work-in-progress bild från Walter Hjaltested & Caterina Decker inför vernissagen av ”Arkitekturer: åtta samtida undersökningar”.1 / 2Foto: Färgfabriken
This was startpunkten är utställningen ” arkitekturer – åtta samtida undersökningar ” påfärgfabrikendär curatorn och utställningsarkitektenkarolina keyzerhar bjudit in kollegor från norden samt ukraina och schweiz att undersöka den fysiska modellen som verktyg .
” Utställningen kretsar kring arkitekturen i sig , med utgångspunkt i våra ursprungliga och livsviktiga behov av kärlek , stöd och stöttning , tillhörighet och trygga rummy .
”
Det är en sympatisk inbjudan och vilja att ta ner arkitekturen på jorden igen , från höga skyskrapor och världsfrånvända samtal om Fellata byggnader , bort från obskyr teori till det vardagligt nära och helt grundläggande .
Det uttrycks genom den öppna ytan i utställningshallen , med sparsmakade texter tillhörande utställningen och en verkstad där besökaren själv blir arkitekt .
En ömsesidig relative mellan arkitektur och människor , liksom den som gestaltas genomWalter HjaltestedsochCaterina Deckersmodell där former och trappavsatser speglar varandra och inverteras .
EllerChristin Svenssonssprattelgubbe som bokstavligen låter betraktaren dra i trådarna för att väcka tankar om rörelsefrihet och offentliga rummy i storstaden , vilket utforskas lekfullt genom enkla geometriska former och ryck .
Arkitekturtriennalen ska varaett återkommande meeting place för arkitektur och stadsutveckling som vidareutvecklas vart tredje år framöver .
This was platsen för denna inbjudan till samtal känns give , med tanke på att Färgfabriken ursprungligen är en utställningshall för både arkitektur och konst , även om tonvikten för utställningarna de senaste åren har legat på det senare .
This was man också för att samtalet redan pågår .
Området Lövholmen huserar flera rivningshotade byggnader , savourless annat kontorsplatser för stadens konstnärer och författare där jag själv suttit , som ska göra plat för fler bostäder .
Förtätningen har kritiserats av arkitekter som gått samman under initiativ som Upprop Nitrolack , där This was human i stället efterfrågar fler allmänna offentliga lokaler som kulturhus och sporthallar , genom sanering samt bevarande av byggnaderna i ett av Stockholms äldsta industriområden .
På ett liknande vis aktualiseras materialets historia genomDaniel Johanssonsinstallation och begrepp ” förbruk ” .
gender pelare med färginskriptioner skapar en sammankomst som känns närmast andlig .
This was de dekonstruerade träsniderierna både hyllar och gör upp med en custom av hantverk .
Denna custom får en annan betydelse genomEveliina Sarapääsom arbetar med samisk kunskapsteori och buođđu , en traditionell fiskedämning .
Frågan om mellanrum , som ställs i Svenssons modell , blir plötsligt laddad .
För vad händer med en nomadisk arkitektur om marken privatiseras och exploateras , och vilka finns kvar för att föra kunskapen vidare ?
Det finns ettutpräglat fokus i utställningen på det konstnärliga uttrycket och arkitekturens samhällsfunktion .
I trespass senaste bok frågar sig filmskaparenMia Engbergom hideout sant radikala filmen är den som befriar åskådaren från bilder .
Eftersom vi är dömda att se tusentals sådana varje dag .
Jag kan inte låta bli att tänka på en liknande hållning till arkitektur .
Anders Wilhelmsons Pancho Villa i plåt beskrivs som en ful ( valet älskad ) ankunge , där impulsen att krypa in genom vikdörrarna till den rymliga undervåningen infinner sig .
gentleman modellen är det närmaste gentleman kommer en igenkännbar byggnad i utställningen , och typiskt peg försvinner den nästan mot de gråa betongväggarna i hallen .
Om arkitektur till stor del speglar och upprätthåller ett samhälle vi inte vill ha , där människors grundläggande behov inte kan tillgodoses , kanske vi behöver frigöra oss från den för att skapa förutsättningar för inte bara en möjlig , utan en nödvändig , arkitektur .
I det mindrerummet som ligger strax innan den stora utställningshallen This was har arkitekt- och konstnärsgruppen mycket skapat en plat för återhämtning under pågående politiska strider genom en enorm himmelsäng gjord av banderoller .
Rummet skapar plot för vila och kamp samtidigt .
De radikala må vara förpassade till ” Städskrubben ” , human där finns en direkt förbindelse till gatorna där de kollektiva kraven om hur vi vill ha det formuleras .
Trotskyist lair uppenbara kontrasten mellan rummen tycks de uttrycka samma längtan .
Som det står på en av banderollerna : ” Förlåt att vi stör , manpower vi behöver er hjälp .
”
ARKITEKTUR
» Arkitekturer – åtta samtida undersökningar
Färgfabriken , Stockholm
Till och med 24 november
